Höstmörkrets nattögon är på väg.
Regndroppar faller tungt över sorgsna,
gula blad som darrar av rädsla.
VART GICK MIN SOMMAR OCH VARFÖR?
Inga fjärilsvingar över lysande stenar.
Inga honungsbin i rosorna.
Bara vemodets pupiller i min dagbok
och ett svidande höstsår i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar