För 3300 år sedan

Döm själv.Den här dikten skrevs av den märklige faraonen Akhanton(AmenhotepIV),som förbjöd dyrkan av olika gudar och bara tillät dyrkan av enda gud,nämligen solen,solskivan Aton.

 Underbar är du,när du flammar upp vid himlens rand,
du levande sol,du som levde före allt.
När du höjer dig i glans vid himlens östra horisont
fyller du vart jordens land med din skönhet.
Ty överväldigande är du,stor och strålande,
högt över jorden höjd.
Dina strålar smeker länderna de når till den yttersta gränsen
och famnar allt skapat.
Du är den som skapar livsfrukten i kvinnans sköte,

som låter gossebarnet avlas,som nedlägger livets frö                   
i mannens kropp,som håller sonen vid liv

i hans moders kved och lugnar och vyssjar den lille                                      
så att han inte längre gråter.

Visst är den mäktig och visst är den begriplig
ännu efter 3300år.
Men  den märkvärdige faraonens reformation
blev kort.Efter hans död tog de gamla gudarnas
prästerskap över makten igen och farao Akhnatons son
Tut-Ankh-amon blev ny farao.