Jag klarar inte av plötsliga besök!

                                         Jag kan inte göra något som bestämts samma dag,
                                         det går bara inte.
                                         Jag behöver tid för mental förberedelse.
                                         Jag måste ha tid för att omställa mig,
                                         för att vänja mig.
                                         Helst ska det inte bestämmas saker till nästa dag
                                         heller,en veckas förberedelse är det ideala.
                                         Om jag en dag sitter hemma utan något att göra
                                         kan jag ändå inte  förmå mig att hänga med ut
                                         om någon föreslår det.
                                         Om alla bara accepterade detta,hur jag är,
                                         så blir det inga problem.
                                         Jag har blivit så här efter min sjukdom.
                                         Jag får svåra chockkänslor om jag vet att någon
                                         är på väg hem till mig,då känner jag mig
                                         helt oförberedd och kan inte slappna av.
                                         Jag skulle känna mig fruktansvärt otrygg om jag
                                         visste att någon närsomhelst kunde ringa på
                                        ens dör för att komma in och fika eller
                                         försöka övertala mig att komma ut med.
                                         Ingen får tvinga mig till att umgås med.

                                         Det ska vara på mina villkor.